Under andra halvan av 1800-talet fick kustsjöfarten i Östersjön ett stort uppsving vilket gynnade befolkningen i de skånska kustsamhällena. I det inre av Hanöbukten var det framför allt i Tosteberga som några män kom att ägna sig åt att ”idka inrikes sjöfart”.

Fiskeläget i Tosteberga ligger på en flack och vindsvept kust öster om Åhus och väster om Valjeviken vid Sölvesborg. Vid lejet på den så kallade Boanabben fanns vid mitten av 1800-talet en stapelbädd för fartyg. År 1856 byggde två lokala redare med hjälp av tre timmermän jakten ”Anna Maria”. Hon var byggd av ek och fur och hade en dräktighet av 28 nettoregisterton eller 9 nyläster (ca 38 ton). På 1860-talet fanns i skeppslistorna fyra fartyg hemmahörande i Tosteberga.

Redan omkring 1850 fanns en jakt i Tosteberga som hade namnet Tre Bröder. Den fördes av den 31-årige Tostebergaskepparen Lars Åkesson då den gick under med man och allt i en höststorm vid Sandhammaren 1851. Skepparens kvarlevor begravdes i Ystad. Tidningen Snällposten skrev 1851-10-18: Skepparen Lars Åkesson, förande jakten Tre Bröder, från Tosteberga, har Måndagen den 29 Sept., lastad med koppar och beck, under resa från Karlshamn till Ystad och Göteborg, förlorats på Sandhammar, derwid skepparen sjelf, besättning, fartyg och last gått förlorade.

Skepparen Sven Larsson (1822–1910), som tillhörde Sölvesborgs sjömanshus under många år, seglade i kustsjöfarten fram till 1899. I sin bok om ”Sjöfartshistoria och ålafiske från Tosteberga till Kåseberga” har författaren Yngve Rollof berättat om varvsverksamheten och det stora packhuset i Tosteberga fiskeläge. Han har också lämnat några intressanta upplysningar om Sven Larsson, som kallades ”Kungen av Tosteberga”.    

Yngve Rollof skriver: Sven Larsson ägde packhuset och hade enligt uppgift många konflikter med tullarna. Sidenpackar lär ha smugglats från Balticum i vattentäta säckar. /…/ Smuggling betraktades förr som ett legitimt näringsfång för kustbefolkningen. /…/ Då spritsmugglingen stod i sitt flor på 1920-talet med Peder Rask m fl sattes i mörker en man med 50 dunkar som täcktes över, i land på Rakö, som är den största ön utanför Tosteberga, i tron att det var fastlandet.

Detta är text om Byns historia soI boken ”Havets män” som utgavs 1945 av förlaget Svensk hembygd finns denna redogörelse för den organisation som yrkesfiskarna i området mellan Landön och gränsen mot Blekinge tillhörde sedan 1928: Tosteberga och Landöns Fiskeriförening, vilken utgör en avdelning av Skånska Ostkustens Havsfiskeförening, omfattar ett område från Landön i söder till Blekinge länsgräns i norr. Föreningen bildades den 3 december 1928 och fick vid starten 20 medlemmar. Den första styrelsen blev: Ordförande Johan A. Jönsson, Tosteberga, v. ordförande Anton Stål, Landön, samt sekreterare Martin Lilja, Landön. Sedan 1935 har styrelsen bestått av Johan A. Jönsson, Tosteberga, ordförande, Anton Stål, Landön, v. ordförande och Ola Persson, Tosteberga, sekreterare.

I början av 1800-talet bestod Boanabbens fiskeläge av sju ålabodar. Under 1880-talet fanns i Tosteberga by fem fiskare och tre båtar. Fångsten för året 1880 uppgavs till 1,075 valar sill (86,000 sillar) till ett värde av 645 kronor.

Eftersom jorden är mager på sandåkrarna i Tosteberga har folket där odlat tobak fram till 1964. Denna levererades till magasin i Fjälkinge. Några i bygden ägnade sig även åt cigarrtillverkning. I Gualöv fanns Cigarrfabriken Svea. fram till 1915 då den inlöstes av Tobaksmonopolet.